2FB Cirkulationsplats

Rätt utformad blir cirkulationsplatsen ett viktigt verktyg i stadsbyggandet. Erfarenheten visar dock att cirkulationer ganska ofta blir fel utformade och att de ger upphov till många problem.

Följande aspekter är viktiga för att uppnå de önskvärda positiva effekterna för cirkulationer:

  • Ska storleksmässigt anpassas till den omgivande gatu- och stadsstrukturen.
  • Ska i första hand utformas med enkla körfält och överkörbart brätte.
  • Ska utformas så att de ger en tydligt hastighetsdämpande effekt.
  • Ska vara säkra och väl anpassade för cyklisters och gåendes behov (utom på platser där gc inte alls förekommer).
  • Ska utformas så att de bidrar positivt till stadsmiljön och upplevelsen på platsen.
  • Ska bara väljas om trafiksituationen motsvarar det behovet.
  • Ska undvikas om man inte hittar en bra helhetslösning. Andra utformningar är ibland bättre.


Framkomlighet

Generellt är cirkulationsplats en bra lösning vid fyrvägskäl med en sekundärvägsandel som överstiger 25-30 %. En tumregel är att cirkulationsplats med ett körfält och ej överkörbar rondell normalt klarar ett trafikflöde på upp till cirka 20-25 000 inkommande fordon per dygn, vid jämnt fördelade flöden och vid inte allt för stor andel trafik under maxtimmen. I vissa fall, beroende på den specifika trafiksituationen, kan man dock klara ganska mycket större trafikmängder. Gränsfall ska alltid studeras fördjupat.

Höga belastningsgrader i en cirkulationsplats - som överstiger ca 0,8 – har traditionellt hanterats som överbelastning och lösningen avfärdats. I verkligheten har det dock visat sig att cirkulationer i vissa fall kan fungera utmärkt med högre belastningar. Trafikkontoret förordar därför att det genomförs mer noggranna kapacitetsanalyser i de fall man får tidiga indikationer på höga belastningsgrader i en cirkulation. Man ska också vara försiktig med cirkulationslösningar som ger mycket låga belastningsgrader. Det pekar på att lösningen kan vara överdimensionerad, vilket riskerar att ge höga hastigheter och försämrad trafiksäkerhet i cirkulationen.


Hastighetsdämpning och utformning

Erfarenhetsmässigt fungerar trafiken bäst vid så kallad rak inkörning, samt att endast ett körfält går igenom cirkulationsplatsen. Rondelldiametern ska inte understiga 11 meter och ytterdiametern bör vara mellan 27 och 36 meter. Rondellens diameter har betydelse för såväl framkomligheten som cirkulationsplatsens effekt som hastighetsdämpare. Det är viktigt att få till en sidoförskjutning för att få ner bilisternas hastighet och därmed få god interaktion mellan trafikanterna. Förhållandet mellan rondellens diameter och cirkulationsplatsens diameter är central liksom rondellens placering i cirkulationen. 

Alla cirkulationsplatslösningar som tas fram åt trafikkontoret ska vara hastighetssäkrade motsvarande 30 km/h där det finns oskyddade trafikanter, respektive 40/50 km/h där det endast förekommer biltrafik. Hastighetskontrollen ska göras enligt VGU ”Körspår genom cirkulationsplats” enligt  figur 4.1 – 14 körspår genom cirkulationsplats. Notera att överkörbar del (brätte) ska inkluderas i körytan. 



Beakta följande för att få rätt storlek och placering på rondellen i cirkulationsplatsen:
  • Vid rak inkörningär det viktigt att rondellen ligger centriskt placerad i cirkulationsplatsen. Om det inte går att placera rondellen centriskt bör i första hand annan korsningslösning prövas. Om det trots det visar sig att cirkulationsplats är den bästa lösningen bör inkörsvinkeln justeras så att erforderlig sidoförskjutning ändå uppnås.
  • Om rondellens diameter är ≥ 22 m ska inte rondellen vara överkörningsbar.  
  • När rondellens diameter är ≥ 14 m och < 22 m utformas rondellen med ett brätte (2-3 m brett).
  • När rondellens diameter är  ≥11 m och < 14 m ska rondellen vara överkörningsbar. Dimensionerande fordon ska dock inte behöva korsa rondellens centrumlinje för att ta sig igenom cirkulationsplatsen.

Den överkörningsbara ytan i en cirkulationsplats (brättet) bör ha ett avvikande material och avgränsas med ett lågt fasat kantstöd. Bredden på brättet kan variera. Det är oftast en fördel om själva körbanan i cirkulationen görs smal och anpassad för i första hand personbilar, vilket gör att hastigheterna totalt sett hålls nere.

Cirkulationsplatser ska i första hand utformas enfältiga. Tvåfältiga cirkulationer ger ofta problem med trafiksäkerheten. Oavsett lösning ska hastigheterna begränsas och en hastighetskontroll genomföras enligt tidigare beskrivning. Detta är särskilt viktigt där oskyddade trafikanter förekommer.

 
Valet av ett eller tvåfältig cirkulationen görs med en framkomlighetsanalys. En överslagsbedömning av behov av två körfält i tillfart kan bedömas grovt med figuren nedan. Framkomligheten för biltrafiken ska analyseras och vägas mot andra aspekter som säkerhet, stadsmiljö m.m.

Även inom spannet ”Överväg två körfält” i figuren nedan, bör man i första hand välja enfältighet, om det inte finns starka skäl emot detta. Viss köbildning i högtrafik bör t.ex. accepteras om det inte ger låsningar i närliggande korsningar.

Om en tillfart kräver tvåfältighet måste oftast hela cirkulationen göras tvåfältig. Men det finns också exempel på väl fungerade cirkulationsplatser i Göteborg där man blandat enkla och dubbla körfält. Körfältsdelning i flerfältiga cirkulationer behöver analyseras i detalj för att säkerställa vilken lösning som är bäst.

Se även ritning 4558 för ytterligare information.




Utformning för personer med nedsatta funktioner

Synskadade personer upplever generellt gångpassager vid en cirkulationsplats som svåra att använda. Skälen till detta är flera; ljudbilden är svårtolkad och för personer både med och utan synrest kan det vara svårt att uppfatta om ett fordon är på väg ut från cirkulationen eller inte. När många signalreglerade korsningar, vilka synskadade upplever som den bästa lösningen, byts ut mot cirkulationsplatser kan det bidra till att många upplever en försämring i trafikmiljön. Av detta skäl är det extra viktigt att stor omsorg läggs vid utformningen av en cirkulationsplats alternativt att översyn görs om det finns bättre ställen för oskyddade trafikanter att passera gatan, än i anslutningen till cirkulationsplatsen.

Översyn av alternativ gångpassage

Både vid ombyggnation och nyanläggning bör alternativa passager utredas. Om förutsättningarna för att korsa en väg är bättre på en annan plats än i direkt anslutning till cirkulationen, kan en längre gångväg motiveras. Med bättre förutsättningar avses t ex en signalreglerad passage, lägre/tydligare ljudbild, och/eller lägre hastighet i form av fysiska åtgärder.
I särskilda fall kan det även finnas motiv till att göra passagerna planskilda eller förse dem med trafiksignaler. Då dessa åtgärder är kostsamma ska nyttan med åtgärderna särskilt utredas.

Placering av gångpassage

Avståndet mellan gångpassagen och cirkulationsplatsen ska vara så pass långt att det får plats med minst ett fordon. Detta medför en tydligare ljudbild, lättare att tolka om ett fordon är på väg ut ur cirkulationen samt ökar chanserna för synskadade personer att inte hamna i cirkulationen om de tar ut felaktig riktning för passage över gatan.

Utformning av gångpassage

Gångpassagen utformas enligt de ”riktlinjer” som anges under rubriken gång- och cykelpassage. Särskild stor vikt läggs vid följande parametrar:
  • Orientering till passage (t ex pollare eller annan fysisk markering längs gångbanans innerkant, ljudfyr)
  • Markering av gräns mellan gångbana/refug och körbana (exempelvis med kantstöd)
  • Orientering över passage, riktningsgivning (t ex vinkelräta kantstöd eller längsgående kantstöd i refug)
  • Passagen utformas så gen som möjligt för att uppnå en kort passage och underlätta orientering över passagen.
  • Refug anläggs mellan körfält med olika riktningar.
God belysning av passage och dess omgivning ökar de gåendes synbarhet för fordonsförare samtidigt som de gående lättare kan orientera sig till och över passagen.


Senast uppdaterad 2017-10-16